Food and Agriculture Organization of the United Nations

Om FAO

Vattenbruk – odlad fisk för att möta en ökad efterfrågan

På FAO:s internationella hemsida finns mycket information om vattenbruk och fiskodling. Här har vi valt att översätta och sammanfatta ett utdrag av den stora mängd information som går att finna. Om du behöver veta mer, gå gärna in på länken ovan eller kontakta oss så hjäper vi dig att finna svaren.

Fisken fångas från en fiskodling. Foto: FAO Vattenbruk är troligen den snabbast växande matproduktionssektorn som nu står för närmare 50% av all matfisk. Behovet att utbyta pålitlig information inom alla områden inom vattenbruket blir snabbt en nyckelfråga för att fiskodlingarna ska kunna skötas på ett ansvarsfullt sätt. För att kunna förse producenter och allmänheten med lättillgänglig och uppdaterad information har FAO:s avdelning för fiske och vattenbruk utvecklat särskilda sidor för vattenbruk där användare kan finna relevanta råd för vattenbruk på internationell, regional och nationell nivå.

Vattenbruk består av flera olika system för att odla växter och djur i inlandet, vid kusten och i havsområden och man använder en stor variation av arter. Som regel bör man odla lokala arter eftersom importerade arter kan få betydande sociala och ekonomiska följder för människor och miljön.

Vattenbruk kan vara ett ett effektivt sätt att använda resurserna på då mängden mat per hektar som man producerar är betydligt större än inom jordbruket och inom köttproduktionen. Produktionen av foder till vattenbruket är en av de snabbast växande jordbruksindustrierna i världen. Fisk, och då därskilt kinesisk och indisk karpfisk, står för den största andelen av den totala produktionen inom vattenbruket. Även om den totala produktionsvolymen är låg när det gäller t.ex. räkor så har de en stor ekonomisk betydelse på grund av priset på marknaden per räka. Den vanligaste odlade fisken på senare år är “Pacific cupped oyster” (Stilla havsostron) och “Silver carp” (karpfisk). År 2004 stod vattenbruket för 50% eller 59,4 miljoner ton av världens fiskeproduktion.

Olika sorters arter
En mussla. Foto: FAO 2004 rapporterades över 240 olika odlade sorter av fiskar och växter. Detta är en ökning med 20 arter sen 2002. Av det fiske som har rapporterats till FAO, står de 10 vanligaste arterna för 61,7% av den totala produktionen. Om man jämför med motsvarande statistik från tidigare år visar detta på en utveckling mot diversifiering.
Nedan visas produktionen av olika arter mätt i ton och i värde (US dollar). Karpfisk och ostron är vanligast. Lägg märke till att ”shrimps, prawns” (räkor) har ett oproportionerligt högt värde i förhållande till produktionsvolymen.

Table 1: Top ten ISSCAAP species groups for aquaculture production of aquatic animals (not including aquatic plants) for 2004

Species group     Production Production   Value
                          (tonnes)             (%)        (bill. $)
Carps ¹                 18 303 847        40.3       16.4
Oysters                  4 603 717         10.1         2.8
Clams ²                  4 116 839          9.1         3.3
Miscellaneous ³       3 739 949          8.3         6.0
Shrimps, prawns      2 476 023          5.5         9.7
Salmons ⁴              1 978 109          4.4         6.6
Mussels                   1 860 249          4.1         1.0
Tilapias ⁵                1 822 745          4.0          2.2
Scallops, pectens     1 166 756          2.6          1.7
Miscellaneous ⁶        1 065 191          2.3         0.6

Other species           4 334 931           9.5         12.9
Total                      45 468 356      100.0%   63.4

^{--------------------------------------------------------------------------}

¹ and other cyprinids ²and cockles and arkshells ³ Miscellaneous freshwater fishes ⁴and trouts and smelts ⁵and other cichlids ⁶ Miscellaneous marine molluscs

Mer om vattenbruk och miljön
Vattenbruket är en av de mest snabbväxande livsmedel-sektorerna i världen, poängterar Dr Doris Soto som är ansvarig för vattenbruks-frågorna på FAO i Rom. 2005 uppgick volymen (exklusive vattenväxtodlingen) till 48 miljoner ton. 2007 förväntas produktionen ippgå till 56 miljoner ton. Den årliga tillväxten ligger på ca 8,8%.

Fiskodlingens betydelse har ökat i takt med ökande befolkning och med utfiskningen av haven, säger Dr Soto i en intervju till Sveriges Radio, Vetenskapsradion 2008-01-11.

Vattenbruk kan påverka miljön genom t.ex. övergödning, rymning av odlad fisk som sedan beblandar sig med vilda bestånd. Smittspridningen till vilda bestånd är också ett problem, särskilt då man ofta använder sig av antiobiotika för att hålla de odlade fiskarna friska.

Enligt Dr Sotos är den största utmaningen för vattenbruket att få folk att förstå vattenbrukets avgörande betydelse för världens livsmedelsproduktion. Det finns sätt att odla på som har mindre miljöpåverkan. Det gäller att producenterna följer FAO:s uppförandekod för ansvarsfullt fiske (http://www.fao.org/DOCREP/005/v9878e/v9878e00.htm).

[Läs mer på http://www.fao.org/fishery/aquaculture ]

Certifiering

Den globala produktionen i vattenbruket har växt enormt och bidrar i allt större kvantiteter till världens konsumption av fisk. Trenden förväntas fortsätta de kommande årtiondena. Fiskodlarna har som vision att mer effektivt bidra till tryggad tillgång till mat, fattigdomsreducering och ekonomisk utveckling genom att producera – med minsta möjliga inverkan på miljön och med maximal vinst till samhället – 83 miljoner ton mat år 2030, vilket är en ökning med 37,5 miljoner ton jämfört med 2004 års nivå.

Vattenbruket har en viktig roll att spela i den globala kampen för att utrota hunger och undernäring genom att tillhandahålla fisk och andra akvatiska produkter, som är rika på protein, viktiga fettsyror, vitaminer och mineraler. Vattenbruket bidar samtidigt i stor utsträckning till fattigdomsminskning och utveckling genom att förbättra inkomster, erbjuda arbetstillfällen och öka avkastningen på resurserna man använder. Med rätt hantering finns det goda möjligheter att fylla gapet mellan tillgång och efterfrågan på mat från havet under kommande årtioenden, vilket har skapats av en snabb befolkningstillväxt och stagnerande fiskefångster. Den största utmaningen för beslutsfattarna och utvecklingsarbetare är att skapa en ”tillåtande miljö” för att möjliggöra den utökning som behövs för att leva upp till potentialen. Om inte man kan lyckas med detta innebär att vi inte ens kommer kunna behålla nuvarande konsumtionsnivåer.

Certifiering av vattenbruk

Vissa former av vattenbruk, i huvudsak räkodlingar och laxodlingar, har ifrågasatts. Frågor har rests om dessa odlingar är miljömässigt hållbara, om det ger upphov till sociala orättvisor och om produkterna är hälsosamma för konsumenten. Detta har lett till att det genom åren förekommit initiativ att förbättra produktionen för att förändra allmänhetens uppfattning och leva upp till marknadens krav. Kraven på livsmedelstrygghet har ökat och internationella handelsbestämmelser skärpts. Riktlinjer för miljömässig hållbarhet har satts upp i många länder där man kräver att producenterna lever upp till mer stringenta krav för att skydda miljön. I en del länder har dessa förändringar initierats av vattenbruk-sektorn själv, vanligtvis inom den mer organiserade privata sektorn, för att säkra hållbarheten i aktiviteterna. Det finns många exempel på förbättrad hantering av odlingssystem, som har minskat påverkan på miljön och förbättrat effektiviteten, inklusive lönsamheten, i samtliga regioner.

Genom behovet att möta efterfrågan på miljömässigt hållbart vattenbruk från konsumenterna har intresset ökat för certifieringsystem av produktionsystem, rutiner, processer och produkter inom vattenbruket. Så t.ex. kräver nyinförda lagar i Europa och i USA obligatorisk certifiering så att man kan skilja på om produkten är odlad eller fångad från vilda bestånd. Fler och fler inser att certifiering är ett bra sätt att informera konsumenten om att produkten är säker att äta och kommer från en odling eller fiskevatten som använder sig av ansvarsfulla metoder. Certifiering av vildfångad fisk har funnits sedan en tid. Riktlinjerna för att eko-märka vildfångad fisk har utvecklades av FAO år 2005 och man arbetar nu på att utveckla eko-märkningsriktlinjer för inlandsfiske.

Tonfisk. Foto: FAO. I ett flertal länder har fiskodlarna introducerat miljöcertifiering av sina produkter, antingen individuellt eller samordnat med andra, för att på ett trovärdigt sätt visa att deras produkter inte smutsar ner, inte sprider sjukdomar och/eller inte hotar ekologin. Några länder har försökt att introducera statlig certifiering för att kunna garantera att produkten är säker att äta och odlad i enlighet med miljökraven. Man har kommit längst i detta arbete när det gäller lax och räkor, mest på grund av deras höga försäljningsvärde och deras betydelse på den internationella marknaden.

Under den tredje sessionen av FAO:s fiskekommittés underkommitté för vattenbruk som hölls i Indien 2006, slog de deltagande medlemsregeringar fast att det finns behov av en mer globalt accepterad norm för vattenbruksproduktion, vilket skulle ge mer vägledning och verka som grund för förbättrad harmonisering och underlätta det ömsesidiga erkännandet och likvärdigheten av olika certifieringsystem. Underkommittén uppmuntrade FAO att spela en ledande roll i att utvecka dessa riktlinjer som skulle kunna beaktas när nationella och regionala vattenbruks-standarder utvecklas. Ett flertal medlemmar av underkommittén, så väl som NACA (Network of Aquaculture Centres in Asia-Pacific) och flera mellanstatliga organisationer erbjöd sig att samarbeta på nationell, regional och internationell nivå. Man bad samtidigt FAO att utvecka en plattform för ett sådant samarbete och en sådan diskussion.

Läs mer om certifiering av vattenbruk på hemsidan http://www.enaca.org/modules/tinyd10/ . Hemsidan är ett samarbete mellan FAO och NACA som siktar till att förse allmänheten med information om det arbete som utförs av FAO och NACA, i samarbete med relevanta partners och intressenter, för att utveckla ett certifieringssystem genom en trovärdig och transparant process. FAO och NACA ser gärna att ni skickar er kommentarer eller åsikter till certification@naca.org . Läs mer om räkodlingar och laxodlingar nedan.

Två exempel på vattenbruk – lax och jätteflodräkan

Här har vi översatt ett utdrag av information från två odlade arter: atlantisk lax och jätteflodräkor. Fullständig information och ytterligare arter finns på FAO:s internationella hemsida (http://www.fao.org/fishery/culturedspecies/search)

Lax