• Startsida
• Om FAO
• FAO och Sverige
• FAO i arbete
• Pressrum
• Aktuella frågor
• Djupdykning
• Rapporter

Pressrum

• Nyhetsarkiv 2010
• Nyhetsarkiv 2009
• Nyhetsarkiv 2008
• Nyhetsarkiv 2007
• Nyhetsarkiv 2006
• Videoklipp
• FAO i Media
• Reportage
• Webbradio
• Dokumentär
• Information för journalister

Främlingar med fenor dyker upp på middagsbord världen över

FAO hjälper fiskodlare till ansvarsfull hantering av exotiska arter

2007-02-27

Det finns främlingar bland oss, de gömmer sig på vanliga platser. I våra hem. Till och med... i våra kylskåp.

Några har funnits här i flera år, men andra är mer nyanlända.

Ta till exempel potatisen: en främmande transplantation till Europa från den nya världen, idag är den basmat för miljoner människor. Alldeles vardaglig, men likväl en främling.

Majs, kaffe, tomater, sockerrör, kalkoner, kor, får – alla transporterades från en plats för att odlas eller födas upp på en annan. Idag är dessa ätbara främlingar alldagliga. Vi tänker oss dem inte ens som utländska. Men det är de.

Den kommande vågen

Idag fortsätter den snabba koloniseringen av våra snabbköp och middagsbord.

Den senaste vågen – försedda med fenor, glänsande, med tjocka ögon – verkar mer lika utomjordingar från science fiction än den tråkiga potatisen: fisk.

Det finns goda skäl till att uppfödare väljer att odla främmande arter av fisk, blötdjur och skaldjur: de erbjuder ofta påtagliga fördelar – växer snabbare och större, är friskare och lättare att föda upp, säljs dyrare på marknaden.

För femton år sedan var afrikansk tilapia en underlighet bortom sitt naturliga utbredningsområde. Idag är det en mycket populär fisk som odlas världen över och säljs i snabbköp från Kansas City till Stockholm.

I delar av Asien, där den nu odlas vitt och brett, erbjuder tilapia landsbygdens fattiga många ekonomiska och livsmedelsmässiga fördelar. ”Det är inte bara en fisk som alla gillar att äta, det är också en fisk som alla enkelt kan odla med få negativa miljöeffekter,” säger Devin Bartley på FAO:s fiskeavdelning (Fisheries Department). ”Asiater äter dem lokalt och säljer dem för export.”

I mitten av 1980-talet introducerade fiskodlare lax från Stilla havet och Atlanten i Chile – och idag upprätthåller de en blomstrande verksamhet. Chile är världens största producent av odlad lax, till ett värde av US$ 680 miljoner per år.

Alla främlingar är inte snälla

Men exotiska fiskarter uppför sig inte alltid på samma sätt i sina nya habitat som de gjorde i sina gamla, och ibland får detta allvarliga konsekvenser. Trots att introduktionen av vissa arter genererat god ekonomisk avkastning finns det exempel som orsakat stora ekonomiska förluster eller utbredda miljöskador.

Den glupska nilabborren som introducerades i Victoriasjön under 1950-talet har anklagats för utrotningen av flera hundra inhemska arter. Samtidigt är den en stor inkomstkälla för strandnära samhällen, med en årlig export till Europa av ett värde på ungefär 170 miljoner euro.

Guldäpplesnigeln (golden apple snail) som togs till Filippinerna och andra asiatiska länder under tidigt 1980-tal är ett annat exempel. Eftersom den är lätt att föda upp och förökar sig snabbt framstod snigelns stora proteininnehåll som ett idealiskt tillskott för den fattiga landsbygdsbefolkningens diet och även som en exportprodukt. Dessvärre gick inte snigeln hem hos konsumenterna. Istället flydde de till bevattnade risfält, där de utvecklades till en plåga som slukade tusentals hektar av unga risplantor.

Nya fiskarter kan också föra med sig nya sjukdomar som inhemska arter saknar skydd mot. Räkodlingsindustrin i Taiwan slogs nästan ut helt då detta inträffade under tidigt 1990-tal.

Det finns andra exempel på främlingar som förändrar habitat, konkurrerar med eller äter upp inhemska arter, eller parar sig med sina släktingar och orsakar genetiska föroreningar.

Databas från FAO utgör ett verktyg för ansvarsfull inplantering

På 1980-talet, då inhemska odlingar av avlägsna fiskarter blev allt vanligare, började FAO att spåra dessa förflyttningar av arter.

Under en lång period övervakade FAO endast fiskarter från sötvattenssjöar – ungefär 1 300 totalt. Men då världsaptiten för fisk fortsatte att öka, både i termer av nettoefterfrågan och större variation i fiskprodukter, började fler arter att odlas och FAO startade en insamling av information om marina arter och andra arter än fiskar.

FAO lanserade nyligen en utvidgad version av sin databas som inkluderar information kring alla fiskarter som odlas genom fiskodling (akvakultur); den innehåller nu över 5 000 poster som rör introduktioner av flera hundra arter. Utvidgningen av databasen finansierades till stor del genom FAO:s vanliga arbetsbudget och det så kallade FishCode Project (Fiskkodsprojektet), men betydande bidrag kom också från Nederländerna genom FAO:s partnerskapsprogram (FAO-Netherlands Partnership Programme, FNPP).

Databasen görs tillgänglig på CD-ROM och inkluderar även ett virtuellt bibliotek med rapporter och studier från FAO, samt grundtexterna som reglerar transport och införande av fiskarter och andra arter från sjö- eller havsmiljö.

För varje art som introducerats i nya omgivningar bidrar databasen med information kring var och när detta först skedde, vem som planterade in den och varför, och huruvida detta resulterade i positiva eller negativa effekter. Denna information kompletteras med länkar till referenser för ytterligare information.

”Avsikten är att människor skall bli medvetna om fördelarna och riskerna med att introducera en särskild art i ett särskilt område, och också om de internationella regler som styr dessa introduktioner, så att de kan undvika misstag och fatta bra och lagliga beslut,” förklarar Bartley. ”Inplantering skall inte äga rum utan att en säkerhetsmässig riskanalys genomförts i god tid. Vårt mål med denna CD-ROM är att tillhandahålla ett verktyg för detta.”

Främlingarnas historia

Genom mänsklighetens historia har förflyttningar av grödor och boskap bidragit till att revolutionera dieter och minska fattigdom.

Introduktionen av potatis, som kan odlas snabbt och ekonomiskt, till norra Europa från Sydamerika på 1500-talet hjälpte att befria de fattiga från kronisk hunger och bidrog med mycket av det kaloriintag som låg bakom den industriella revolutionen.

Majs, ursprungligen från Amerika, föder nu stora delar av Afrika.

Europa och Afrika försåg Amerika med plantor som kaffe, vindruvor och vete. Sockerrör, en mycket viktig gröda på platser som Brasilien och Karibien är en annan av den nya världens senare invandrare.

När kameler från Arabien introducerades i Afrika blev det blev möjligt att bosätta sig och resa i mer extrema omgivningar, samtidigt förändrades dieten med protein från kött och mjölk. Ytterligare ett exempel på en främling som hjälpte mänskligheten att förse sig med föda.

Läs mer

Om FAO - Fiskefrågor
FAO i arbete - Fiske
FAO:s fiskerapport - SOFIA

FAO:s databas om inplantering av främmande fiskarter
FAO:s informationsportal om akvakultur

Pressmeddelandet på engelska på FAO:s internationella hemsida