• Startsida
• Om FAO
• FAO och Sverige
• FAO i arbete
• Pressrum
• Aktuella frågor
• Djupdykning
• Rapporter

Pressrum

• Nyhetsarkiv 2010
• Nyhetsarkiv 2009
• Nyhetsarkiv 2008
• Nyhetsarkiv 2007
• Nyhetsarkiv 2006
• Videoklipp
• FAO i Media
• Reportage
• Webbradio
• Dokumentär
• Information för journalister

Scampi utan skuldkänslor

FAO-partnerskap utarbetar riktlinjer för certifikat av odlad fisk

2007-04-26

Varifrån kommer tigerräkorna du precis ska stoppa i dig? Vet du? Blev en havssköldpadda genom en olyckshändelse dödad för att räkorna skulle kunna fångas? Odlades räkorna i en damm där biologiskt diversifierad sumpmark en gång fanns?

Hur är det med bouillabaissen du nyss beställde? Är den odlade laxen den innehåller hälsosam? Förorenar farmen som laxen kom ifrån, eller producerar den ansvarsfullt?

Vem hade gissat att det skulle vara så komplicerat att äta fisk och skaldjur?

Men i takt med att världens aptit för fisk och skaldjur ökar och när en allt större del odlas i fångenskap istället för att fångas i vilt tillstånd (45 % av all fisk som äts idag) så riktas mer uppmärksamhet, både från återförsäljare och konsumenter, mot varifrån fisken kommer och om den är säker att äta.

Ett sätt att ge större insikt, enligt experter, är att utfärda certifikat. Intyg av fisk- och skaldjursprodukter kan till stor del visa om produktionen är hållbar, hälsosam, socialt ansvarsfull och miljövänlig.

Metoden används nu allt mer för såväl vilt fångad fisk som odlad fisk. Både återförsäljare och kunder stödjer utfärdande av certifikat, men frågan är trots det kontroversiell. ”Etablering av transparenta, rättvisa och pålitliga certifieringsprogram är inte alls okomplicerat”, säger Lahsen Ababouch på FAO:s avdelning för fiske och vattenbruk (Fisheries and Aquaculture Department). ”Vem sätter standarden? Kan producenter lita på att den grundas på god vetenskap? Är de utom räckhåll för fattiga fiskare i utvecklingsländer? Är de en täckmantel för en strävan att skydda inhemska industrier? I vilken utsträckning borde normer från privat sektor komplettera statligt konsumentskydd, och hur ska de båda förlikas? Alla dessa är spörsmål som måste lösas.”

Och, tillägger han, då certifieringsprogram ökar i antal måste konsumenter och producenter välja vem de ska lita på. Konkurrerande program kan förvirra konsumenter, få dem att förlora tillit till normer och underminera hela tillvägagångssättet.

Skapandet av enhetliga certifikat

FAO inledde nyligen ett samarbete med det frivilliga nätverket för vattenbruk i Asiens stillahavsområde (Network for Aquaculture Centres in the Asia Pacific, NACA) för att skapa samråd med certifieringsorgan, producentorganisationer och konsumentorganisationer. Förhoppningen är att kunna sätta upp globala riktlinjer för hur en certifieringsstandard inom vattenbruk skall upprättas och tillämpas.

”Tanken är att sammanföra en bred grupp av alla de olika människor som är involverade i industrin, se över det som redan görs inom certifieringsområdet, och skapa ett övergripande ramverk som kan bidra till att skapa mer enhetliga certifikat,” säger Rohana Subasinghe som också arbetar vid FAO:s avdelning för fiske och vattenbruk. ”Detta kommer säkerställa att certifikatens standard – var de än tillämpas – är trovärdig, tillförlitlig och rättvis så att producenter får klara mål att sikta mot.”

Riktlinjerna i sig kommer inte att vara certifieringsregler, utan snarare en smart vägkarta som syftar till att garantera att vem som än certifierar fisk och skaldjur – en regering, frivilligorganisation eller ett privat företag – gör det på ett enhetligt sätt, tillade Rohana Subasinghe.

Denna grupp höll nyligen sin första konferens i Thailands huvudstad Bangkok. I konferensen deltog 72 representanter från certifierande organisationer, vattenbruksföreningar, regeringar, och större inköpare från 20 länder i regioner som producerar eller importerar stora mängder odlad fisk eller skaldjur.

”Det finns en bred enighet kring den väg framåt som innebär att certifieringsprogram inriktas på fyra huvudområden: tryggad tillgång till säker mat, sociala effekter av vattenbruk inom lokala samhällen, miljöfrågor, och ekonomiska möjligheter för genomförande,” säger Ababouch.

En uppföljningskonferens är nu planerad att äga rum i Brasilien senare i år. Efter detta kommer FAO och NACA att företa sig en serie offentliga samråd med olika aktörer inom området. Målet är att presentera ett utkast till internationella riktlinjer för regeringar att ta ställning till då FAO:s underkommitté för vattenbruk (Subcommittee on Aquaculture) har sitt nästa sammanträde i Chile i november 2008.

FAO har redan utvecklat liknande riktlinjer för en ekologisk märkning av fiskprodukter som produceras genom både havs- och insjöfiske.

------------------------------------------------------------------

Betydelsen av fiskodlingar i utvecklingsvärlden

Den internationella handeln med fiskprodukter (både fångad och odlad) värderas i nuläget till över 78 miljarder US dollar per år, och drygt 77 procent av den fisk som människor globalt konsumerar som mat tillhandahålls av utvecklingsländer. Deras årliga nettoförtjänst från denna handel uppgår idag till mer än 22 miljarder US dollar, mer än alla deras andra sammanlagda vinster från livsmedelsprodukter – inklusive kaffe, bananer, kött och te. Vattenbruk innebär också direkta och indirekta arbetstillfällen och hjälper regeringar att betala för sociala tjänster och kapitalförbättringar.

Idag är nästan hälften (45 procent) av den fisk som konsumeras som mat världen över odlad inom vattenbruket istället för viltfångad – 48,2 miljoner ton odlad fisk, värd 71 miljarder US dollar.

Dessa siffror är väsentligt högre än de som gäller för jordbruksprodukter som ris, kaffe och te.

Läs mer

Pressmeddelandet på fao.org

Expert Workshop on Guidelines for Aquaculture Certification

Pressmeddelande: KRAV-märkt räkfiske

Press release: Ecolabelling schemes to support sustainable fisheries get a boost

Report: Impact of market based standards and labels on international fish trade (p. 88)